Vem ska trösta knyttet?

För ett par 3 veckor sen såg jag teaterföreställnigen "Vem Skall Trösta Knyttet?" i Lomma på Folkets hus, regisserad av Ika Nord.

Sjukt fint.

Jag blev väldigt inspirerad för klart är Tove Janssons saga fantastisk, men bilder och allt, men vilken fröjd för ögat när scenograf och kostymdesigner (eller Scenbilder och dockor, som det står i programmet) Benita Bergfeldt-Löfgren som verkligen gått lös i kreativitetens värld. Tovade dockor, 2 millioner ombyten och hattar samt är dekoren en jätte-stor bok som Benita tydligen handsytt appliqué. Helt fantastiskt.
Och visst är det roligt att varva att göra saker som är verkligt stora med verkligt små!
Dessa veckor efter föreställningen har jag därför varit mer eller mindre relaterat helt inspirerad av rosor. Har virkat en helt massa olika variationer vilka det kommer bilder på snart. Så snart jag laddat kamera batteriet :)

Kanske du och jag vem vet...
Här börjar ändå sagan om att lämna ensamhet

och ge sig ut på vandring för att finna på en vän
och hur rosor kan bli röda när du möter kärleken... 

En saga om att fatta mod och bita Morrans svans.
Om längtan efter havet, alla längtar någonstans...

När jag har räddat dig och du har fått en vän,
då går vi ut på stranden för att se på skymningen,

och jag har "nåt" att säga dig:
Glöm bort hur svårt det var, med ensamhet och
rädsla, allt det roliga är kvar... 

Nu gungar glädjelampor över havet vart man ser...
Nu tröstar vi varandra och är aldrig rädda mer.

Allt har sin början

Jag startar bloggen, jag har hållit på väldigt länge med handarbete, så en hel del kommer vara retrospektivt eller snarare tillbakablickar. För tillfället känner jag ett grymt behov att dokumentera. Jag har fått ny inspiration och nya mönster av såväl mormor som mor och syster.